EmilyFrisk

.. Jag brukar inte (tror jag?) skriva ledsamheter, brukar vara rätt så glad i bloggen tycker jag.
Håller endel saker inom mig, liksom inge kul att läsa tråkiga saker.

Så ni som inte vill läsa tråkiga saker; SLUTA LÄS NU!
Tänker skriva av mig lite bra!

Micke har varit hemma och kramat på mig lite.
Han åkte på jobb i Måndags, åkte igen nu och blir borta tills Söndag!
Jag brukar klara det rätt bra, jag är ändå van att vara själv...
Men just idag kändes det s k i t att han åkte.

Jag ska iväg med Elsa till veterinären direkt till morgonen.
Det var såå svårt att tvätta & linda såret på han, får inte i han pencilinet.
Så jag pratade med ortopeden som opererade han, han erbjöd sig att de skulle ta hand om Elsa under veckan.
Med bandage & allt som hör till. Det tackar jag hjärtligt för, speciellt eftersom jag är ensam..
Och sen känns det bra att dom som är vana och kan linda & tävtta runt stift och allt vad det är gör det...

Men nu har jag jätte dåligt samvete för detta
+
att jag lämnar bort han en vecka! :(
att han inte ens får vara hemma när han är 'sjuk'.
Men rädd att han blir 'sjukare' om jag inte får rent runt stiften ordentligt, samt att jag kanske inte får i han all pencilin efter ordning.
Tempen skulle också tas varje dag... Lättare sagt än gjort på en katt de?
Men idag är det gjort iallafall! Ingen temp, phew... och han äter & dricker så det är bara positivt.

Pencilinet var verkligen svårt att få i, han åt det inte när jag krossade de i gómat eller tonfisk, försökte få ner den med smör på samt smälta den i vatten och ha den i en spruta!
Han bara dreglade ut den!

Så det är med blandade känslor jag lämnar han imorn, bra & dåliga känslor!
- Dåliga just för att han inte får vara hemma, där han är trygg.
- Bra för att jag vet att då har de koll om det skulle bli komplikationer och att det blir rengjort som det ska, tempen tas, och han får all vård och medicin som han ska...

Det är så jäkla svårt att ta beslut, rätt beslut....
Vet man vad som är rätt förän man fått svar?

Men en sak är säker;
Jag ångrar inte att jag opererade han!
Och det är inte jobbigt det här, det är inte det jag säger.
Så missförstå mig inte....
Jag vill bara att allt ska bli så bra som möjligt nu när operationen är gjord....

Och jag är livrädd att det har repat upp sig eller nått efter hans vildingfasoner när han kom hem...
Men jag tycker inte det skulle "gå så lätt"...?

Önskar nu bara att M var hemma & blev med mig imorn!!
Men älskade Papps blir med!
Nu borde väl turen vända va?

Jag vill & skaaaa komma i mål med detta, har ju kommit såhär långt?


Orkade ni läsa hit !?

Förlåt för tråkigt inlägg iallafall...

Not my day, today....