En "liten" Berättelse...
Historien(er) om alla våra djur.
Varning för lång text!
Chevy var redan med ifrån start, det var såhär att när Micke och jag träffades hade han bestämt sig för att aldrig mer ha nån "kärring" så han for ner till skåne & hämtade hem Chevy!
Som nu är en 7 årig blandrastik - Bullmastiff/Schäfer/Labbe.
Men hon var fortfarande ung & bebbe när vi träffades, så det sket sig ganska snabbt för han! ;)
Efter att vi träffats lite över ett halvår kom vi på att vi ville ha en engelsk bulldog.
En ras jag varit intresserad av sen innan och även Micke, då hans föräldrar har haft eng. bulldog!
Vi hittade en liten parvel, även han i skåne och vi bestämde oss för att åka ner & titta....
Vi tog in på ett shabbigt men ändå charmigt B&B där jag läste kalle anka ifrån 1972....
Fortsatte vår resa till en Engelsk Bulldog som hade namnet Helge.
Vi kom in och smälte direkt, vi bestämde oss nog ganska fort.
Han skulle med hem....
Efter namnbyte till Elis (som är en annan historia hur vi kom på det..) och många timmar så var vi äntligen hemma!
Elis hade sovit hela vägen...
Det visade sig att det skulle bli lättare sagt än gjort att vara matte & husse till en bulle som hette Elis...
Han totalt vägrade göra sina behov ute, hellre inne på trägolvet - så det riktigt satte sig mellan springorna...
Vi trodde vi skulle gå bet med han,
Ett halvår senare var han äntligen rumsren!
aldrig haft en hund som det tagit sådan tid på!!
Vi gick på kurse och nog charmade han folket alltid! ;)
Inte kort därefter var det dags för katter, vi hade faktiskt möss i huset i Mårbacka...
Så vad passade då inte bättre än två riktiga jägare?
Vi åkte bort till Rottneros och skulle välja ut...
Rut var den som först kom fram till bilen, så han fick det bli :)
Sen så "fann" vi Elsa där, liten- så liten, de trodde inte han skulle överleva.
men både Micke & jag bestämde oss för att ge han en chans.
Med mycket pill & ögoninflammationer så rekade han sig & överlevde det omöjliga! ;)
Chevy som vart en hönsmamma gick och bar runt han i munnen.
Han var så liten att han nästan försvann i hennes gap....
På den här tiden försvann gärna Rut, kunde vara borta i veckvis.
Och man vart alltid lika glad när han jamlade in på gården.
Elsa däremot var hemma!
Men någon av dem kände för att göra sina behov på andra ställen än lådan,
detta var ett problem och inte heller så trevligt.
Men i samma stund bestämde vi oss för att flytta till en gård i Årnäs.
Där fick katterna kattlucka & har aldrig mer gått på lådan eller gjort sina behov någon annanstans!
Varför? ja, fråga mig inte... för deras kattlåda var då alltid ren!
Efter vi bott här ett tag så försvann Elsa, jag tror det var under midsommar..
han var totalt borta, annons efter annons sattes in.
Veckor blev till månader..
Jag tänkte att nu gör jag ett sista försök så efter 4 månaders undran & saknad av Elsa satte jag in en annons på blocket. "Efterlysning Elsa!"
Och tro det eller ej, det nappade !!
Det var en karl som ringde och berättade att de nog hade Elsa hos sig, några km bortanför oss.
Vi satte oss i bilen & for direkt och mycket riktigt där var Elsa!!
Som vi hade undrat & letat...
Men Elsa hade bara varit där ca 2 veckor.. Kommit dit mager & full i fästingar!
Så under de andra månaderna förblir en gåta, vad han gjorde & vad som hände!
men en sak är säker; Jag trodde aldrig att Elsa skulle komma hem efter fyra månader!
han & Rut slogs som dom aldrig sett varandra, klättrade i gardiner, men tillslut vart dom bästa vänner igen!
Förra sommaren vart Elis sjuk, han kollapsade, spydde & vart allmänt dålig.
Efter många resor fram & tillbaka till djursjukhuset i Karlstad konstaterades det att hans hjärta slog extraslag.
Och vi vart skickade till experter i Strömsholm, efter många EKG'n, ultraljud & tester står han nu på medicin som han *peppar peppar* mår bra av!
han vandrar lite på nätterna som är typiskt hjärthundar & kan inte gå lika långt som förr.
men han är pigg & med, så det var helt klart värt allt :)
Nu väntar vi på återbesökskoll i Strömsholm!
Men sen börjades det jävlas igen, Chevy började pipa när hon skulle resa sig och var hon också allmänt hängig, mer åt det deppiga hållet.
Det vart någon resa till stan med hennes också..
Hon röntgades och det konstaterades att hon hade artros & spondylos.
Samt att hon behövde gå ner lite i vikt...
Efter simning i karlstad, 2 kurer smärtstillande och mycket träning mår nu också hon bättre! :)
En Lördag natt för några veckor sedan kom Elsa in och satte sig i sängen, totalt skräckslagen!
Vi kollade och kunde se att han hade ett (då) litet sår...
Väntade tills söndag morgon då jag gick ner och såg att allt verkligen inte stog rätt till med han.
Vi ringde jourhavande veterinär i Sunne och de fick kolla igenom Elsa.
Spekulationerna gick till att han blivit anfallen av en mård.
Med stygga sår i baken och bitmärken över ryggen fick han vara i vårat gästrum ca 2 veckor.
Repade sig & vart pigg.
Sen hände det igen !!!
Givetvis en söndag, igen...
Vi for till Sunne för att uträtta några ärenden, när vi kommer hem ringer Micke in till mig.
"Kom ut!! Elsa sitter fast"
jag springer ut och ser att stackars Elsa hänger upp & ner ur motorhuven på en bil.. i bakbenen.
Den synen, hujedamejna!
Elsa hade antagligen klättrat på bilen & huven hade åkt igen....
Höjden av otur, för sånt händer bara inte......?
Vi fick in han och jag ringde åter igen jourhavande veterinär som tyckte vi skulle avvakta tills Måndag.
sagt & gjort, men direkt på Måndagsmorgon ringde jag Karlstad och sa att jag har en katt som jag tror behöver röntgas...
For ner i bilen med Elsa, själv...
Tänkte för mig själv att Elsa kommer nog hem, men sovande... för gott.
Han tittades igenom, röntgades och de kom fram till att hans ena bakben var av på två ställen.
Dessutom var det en öppen fraktur så det kunde inte bara gipsas.
Det som gällde var en operation...
Jag satt i bilen många timmar... ringde många samtal.. funderade.
"Ska jag behöva ta bort Elsa bara för att han brutit benet, bara för att jag är så dum och inte har försäkring".
Det slutade med att min granne hjälpte mig att starta en facebook grupp "AKUT, RÄDDA KATTEN ELSA".
Där folk kunde hjälpa till att skänka pengar till en operation..
Där fick jag hoppet som gjorde att jag sa ja till operation!
Så många människor som brydde sig om min lilla katt ?! Helt ofattbart....
Elsa är nu opererad, det var lite mer än de trott...
Men prognosen ser god ut och hade den inte gjort det & Elsa hade på något sätt fått lida hade jag inte gjort det. Då hade han nog fått somna in, för hans skull.
men med goda prognoser och endast en operation är det svårt att ta ett beslut själv, att ta bort sin vän?
Skjutsade Elsa till Karlstad i Måndags igen för att han var omöjlig att få i pencilin och byta bandage på.
De erbjöd sig att ta hand om han under veckan, för att det är viktigt att han får i sig sin pencilin nu då det redan är bakterier i..
Men de ringde igår, fick direkt ett knip i magen då de sagt att de endast skulle ringa om det var något!
De ville nog bara stilla en mattes oro för det de sa var att Elsa mår bra, äter & är typ världens gosigaste katt :)
Vi är inte i mål än med Elsa, det är en hel del kvar.
Men har vi klarat det andra, hoppas jag & ber att vi klarar det här med.
Men som sagt, komplikationer kan det bli och jag skulle inte bli förvånad.
Men nu borde vi ha fått vår beskärda del av djursjukdomar/olyckor i det här hemmet?
Kan även tillägga att katterna är nu försäkrade! ;D
Men nu har ni åren med våra djur, hänt så mycket att det kan vara svårt att tro på.
Men ni som känner mig vet ju att det är såhär det varit!
Varning för lång text!
Chevy var redan med ifrån start, det var såhär att när Micke och jag träffades hade han bestämt sig för att aldrig mer ha nån "kärring" så han for ner till skåne & hämtade hem Chevy!
Som nu är en 7 årig blandrastik - Bullmastiff/Schäfer/Labbe.
Men hon var fortfarande ung & bebbe när vi träffades, så det sket sig ganska snabbt för han! ;)
Efter att vi träffats lite över ett halvår kom vi på att vi ville ha en engelsk bulldog.
En ras jag varit intresserad av sen innan och även Micke, då hans föräldrar har haft eng. bulldog!
Vi hittade en liten parvel, även han i skåne och vi bestämde oss för att åka ner & titta....
Vi tog in på ett shabbigt men ändå charmigt B&B där jag läste kalle anka ifrån 1972....
Fortsatte vår resa till en Engelsk Bulldog som hade namnet Helge.
Vi kom in och smälte direkt, vi bestämde oss nog ganska fort.
Han skulle med hem....
Efter namnbyte till Elis (som är en annan historia hur vi kom på det..) och många timmar så var vi äntligen hemma!
Elis hade sovit hela vägen...
Det visade sig att det skulle bli lättare sagt än gjort att vara matte & husse till en bulle som hette Elis...
Han totalt vägrade göra sina behov ute, hellre inne på trägolvet - så det riktigt satte sig mellan springorna...
Vi trodde vi skulle gå bet med han,
Ett halvår senare var han äntligen rumsren!
aldrig haft en hund som det tagit sådan tid på!!
Vi gick på kurse och nog charmade han folket alltid! ;)
Inte kort därefter var det dags för katter, vi hade faktiskt möss i huset i Mårbacka...
Så vad passade då inte bättre än två riktiga jägare?
Vi åkte bort till Rottneros och skulle välja ut...
Rut var den som först kom fram till bilen, så han fick det bli :)
Sen så "fann" vi Elsa där, liten- så liten, de trodde inte han skulle överleva.
men både Micke & jag bestämde oss för att ge han en chans.
Med mycket pill & ögoninflammationer så rekade han sig & överlevde det omöjliga! ;)
Chevy som vart en hönsmamma gick och bar runt han i munnen.
Han var så liten att han nästan försvann i hennes gap....
På den här tiden försvann gärna Rut, kunde vara borta i veckvis.
Och man vart alltid lika glad när han jamlade in på gården.
Elsa däremot var hemma!
Men någon av dem kände för att göra sina behov på andra ställen än lådan,
detta var ett problem och inte heller så trevligt.
Men i samma stund bestämde vi oss för att flytta till en gård i Årnäs.
Där fick katterna kattlucka & har aldrig mer gått på lådan eller gjort sina behov någon annanstans!
Varför? ja, fråga mig inte... för deras kattlåda var då alltid ren!
Efter vi bott här ett tag så försvann Elsa, jag tror det var under midsommar..
han var totalt borta, annons efter annons sattes in.
Veckor blev till månader..
Jag tänkte att nu gör jag ett sista försök så efter 4 månaders undran & saknad av Elsa satte jag in en annons på blocket. "Efterlysning Elsa!"
Och tro det eller ej, det nappade !!
Det var en karl som ringde och berättade att de nog hade Elsa hos sig, några km bortanför oss.
Vi satte oss i bilen & for direkt och mycket riktigt där var Elsa!!
Som vi hade undrat & letat...
Men Elsa hade bara varit där ca 2 veckor.. Kommit dit mager & full i fästingar!
Så under de andra månaderna förblir en gåta, vad han gjorde & vad som hände!
men en sak är säker; Jag trodde aldrig att Elsa skulle komma hem efter fyra månader!
han & Rut slogs som dom aldrig sett varandra, klättrade i gardiner, men tillslut vart dom bästa vänner igen!
Förra sommaren vart Elis sjuk, han kollapsade, spydde & vart allmänt dålig.
Efter många resor fram & tillbaka till djursjukhuset i Karlstad konstaterades det att hans hjärta slog extraslag.
Och vi vart skickade till experter i Strömsholm, efter många EKG'n, ultraljud & tester står han nu på medicin som han *peppar peppar* mår bra av!
han vandrar lite på nätterna som är typiskt hjärthundar & kan inte gå lika långt som förr.
men han är pigg & med, så det var helt klart värt allt :)
Nu väntar vi på återbesökskoll i Strömsholm!
Men sen börjades det jävlas igen, Chevy började pipa när hon skulle resa sig och var hon också allmänt hängig, mer åt det deppiga hållet.
Det vart någon resa till stan med hennes också..
Hon röntgades och det konstaterades att hon hade artros & spondylos.
Samt att hon behövde gå ner lite i vikt...
Efter simning i karlstad, 2 kurer smärtstillande och mycket träning mår nu också hon bättre! :)
En Lördag natt för några veckor sedan kom Elsa in och satte sig i sängen, totalt skräckslagen!
Vi kollade och kunde se att han hade ett (då) litet sår...
Väntade tills söndag morgon då jag gick ner och såg att allt verkligen inte stog rätt till med han.
Vi ringde jourhavande veterinär i Sunne och de fick kolla igenom Elsa.
Spekulationerna gick till att han blivit anfallen av en mård.
Med stygga sår i baken och bitmärken över ryggen fick han vara i vårat gästrum ca 2 veckor.
Repade sig & vart pigg.
Sen hände det igen !!!
Givetvis en söndag, igen...
Vi for till Sunne för att uträtta några ärenden, när vi kommer hem ringer Micke in till mig.
"Kom ut!! Elsa sitter fast"
jag springer ut och ser att stackars Elsa hänger upp & ner ur motorhuven på en bil.. i bakbenen.
Den synen, hujedamejna!
Elsa hade antagligen klättrat på bilen & huven hade åkt igen....
Höjden av otur, för sånt händer bara inte......?
Vi fick in han och jag ringde åter igen jourhavande veterinär som tyckte vi skulle avvakta tills Måndag.
sagt & gjort, men direkt på Måndagsmorgon ringde jag Karlstad och sa att jag har en katt som jag tror behöver röntgas...
For ner i bilen med Elsa, själv...
Tänkte för mig själv att Elsa kommer nog hem, men sovande... för gott.
Han tittades igenom, röntgades och de kom fram till att hans ena bakben var av på två ställen.
Dessutom var det en öppen fraktur så det kunde inte bara gipsas.
Det som gällde var en operation...
Jag satt i bilen många timmar... ringde många samtal.. funderade.
"Ska jag behöva ta bort Elsa bara för att han brutit benet, bara för att jag är så dum och inte har försäkring".
Det slutade med att min granne hjälpte mig att starta en facebook grupp "AKUT, RÄDDA KATTEN ELSA".
Där folk kunde hjälpa till att skänka pengar till en operation..
Där fick jag hoppet som gjorde att jag sa ja till operation!
Så många människor som brydde sig om min lilla katt ?! Helt ofattbart....
Elsa är nu opererad, det var lite mer än de trott...
Men prognosen ser god ut och hade den inte gjort det & Elsa hade på något sätt fått lida hade jag inte gjort det. Då hade han nog fått somna in, för hans skull.
men med goda prognoser och endast en operation är det svårt att ta ett beslut själv, att ta bort sin vän?
Skjutsade Elsa till Karlstad i Måndags igen för att han var omöjlig att få i pencilin och byta bandage på.
De erbjöd sig att ta hand om han under veckan, för att det är viktigt att han får i sig sin pencilin nu då det redan är bakterier i..
Men de ringde igår, fick direkt ett knip i magen då de sagt att de endast skulle ringa om det var något!
De ville nog bara stilla en mattes oro för det de sa var att Elsa mår bra, äter & är typ världens gosigaste katt :)
Vi är inte i mål än med Elsa, det är en hel del kvar.
Men har vi klarat det andra, hoppas jag & ber att vi klarar det här med.
Men som sagt, komplikationer kan det bli och jag skulle inte bli förvånad.
Men nu borde vi ha fått vår beskärda del av djursjukdomar/olyckor i det här hemmet?
Kan även tillägga att katterna är nu försäkrade! ;D
Men nu har ni åren med våra djur, hänt så mycket att det kan vara svårt att tro på.
Men ni som känner mig vet ju att det är såhär det varit!
Kommentarer
Trackback
