Tankar omkring Elis..
Dom ringde ifrån Strömsholm igår, berättade en sak som var mindre bra ang Elis.
Men ändå känns det skönt att veta vad allt detta bror på, kanske.
Jag har bestämt mig för att göra ultraljud igen och ha på holter monitorn.
Micke sa att jag fick bestämma nu! :s.
Verkar som att han inte vill att vi ska undersöka han mer, jag vill.. fast ändå inte.
Jag sa ju att det skulle bli ett avslut om ni minns?
Men jag känner att jag vill veta, det står mellan två saker av vad det kan vara.
Jag vill veta vad det är så han kan bli behandlad rätt och får leva så bra han kan!
Och vad det verkar kan de inte göra så mycket mer sen..
Jag sa iallafall att jag tycker synd om Elis att åka fram o tillbaka på det här.
Och jag vill göra så lite som möjligt, för hans skull.
Skulle det vara för min skulle kanske jag skulle göra mer, men jag försöker att tänka på han.
Man blir nog lätt lite ego mot djuret i såna här situationer?
Det är ju ingen idé att han får göra massa "onödiga" undersökningar om de ändå inte kan göra något sen.
Men som sagt- Jag vill nu veta vad det är så han kan få leva så gott som möjligt.
Jag känner att det är nån slags inre stress för mig det här.
När jag kommer hem ifrån jobbet brukar jag fundera på innan jag öppnar dörren;
"Möte Elis mig idag?"
Men jag är nog ändå rätt så beredd på att han kanske inte gör det någon dag.
Fasen, man vill ju att de ska leva för alltid.
Att man kan ha såna känslor för djur? Iallafall jag!
Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker & skulle ha gjort.
Tänker jag fel?
Men ändå känns det skönt att veta vad allt detta bror på, kanske.
Jag har bestämt mig för att göra ultraljud igen och ha på holter monitorn.
Micke sa att jag fick bestämma nu! :s.
Verkar som att han inte vill att vi ska undersöka han mer, jag vill.. fast ändå inte.
Jag sa ju att det skulle bli ett avslut om ni minns?
Men jag känner att jag vill veta, det står mellan två saker av vad det kan vara.
Jag vill veta vad det är så han kan bli behandlad rätt och får leva så bra han kan!
Och vad det verkar kan de inte göra så mycket mer sen..
Jag sa iallafall att jag tycker synd om Elis att åka fram o tillbaka på det här.
Och jag vill göra så lite som möjligt, för hans skull.
Skulle det vara för min skulle kanske jag skulle göra mer, men jag försöker att tänka på han.
Man blir nog lätt lite ego mot djuret i såna här situationer?
Det är ju ingen idé att han får göra massa "onödiga" undersökningar om de ändå inte kan göra något sen.
Men som sagt- Jag vill nu veta vad det är så han kan få leva så gott som möjligt.
Jag känner att det är nån slags inre stress för mig det här.
När jag kommer hem ifrån jobbet brukar jag fundera på innan jag öppnar dörren;
"Möte Elis mig idag?"
Men jag är nog ändå rätt så beredd på att han kanske inte gör det någon dag.
Fasen, man vill ju att de ska leva för alltid.
Att man kan ha såna känslor för djur? Iallafall jag!
Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker & skulle ha gjort.
Tänker jag fel?
Kommentarer
Postat av: Anonym
tycker att du tänker alldeles rätt, man kan inte vara ego även om det är det enda man vill vara. Man vill ju att de ska finnas för alltid, men det gör de inte och då får man bara försöka ge dem världens bästa liv den tid de har med oss =)
Trackback
